duktigt lurad å bra naiv man har känt sig idag.
Varenda dörr som har slagit emot eller andra ljud får mig å hoppas.
å det har nog känts lite tommare varje gång.
dumt, eller hur?

Klart att det är lättare att ge upp.

men å andra sidan så tycker jag inte att det är lätt att glömma å gå vidare.
det finns nog nästan inget värre. "det går över", jo visst, men det är inte dit jag vill komma ens.
å sen NÄR fanns det garantieer för hur lång tid det tar exakt? 1-2 å? MINST?Ge mig att bra kontrakt så signar jag allt. framförallt det är rosa. :D

Kan inte glömma bort det helt.
att det faktiskt FINNS en chans att du kommer hem. till mig? ..snälla?

å desperat som jag är så slutar jag inte hoppas.
illa å ens skriva det här egentlogen, patetiskt rakt av.

för vad skulle kunna toppa det om inte att han var upptagen med ngt/ngn viktigare.
med tanke på att jag faktiskt blivit rådissad hela kvällen.
satan så ont det har gjort. utan att ens ha vetat vad du egentligen gjort.
bara det är jobbigt. å undra varenda minut vart du är å vad du gör å hur du känner dig.
Det är ju ingen hemlighet vad jag känner dirr. Ha-ha.

You couln't be more obvious then that anyway. :/

Jag är så jävla trött på att vara ledsen så det finns inte.
Under hela dagen när jag inte har varit hemma har det kännts som om jag börjar grina hysteriskt när som helst å kryper ihop på marken.

I morse när dörren stängdes å jag verkligen blev jätte-ensam,  välkommen till typ 1,5h njtuning av jordens panikångestattacker. Det är liksom dom sakerna jag gärna skippar,
byter ut mot vad som helst.

Så på den nivån har det legat idag, funderar på att sjukskriva mig på måndag också om allt är såhär fortfarande (säkert! om inte värre..).

Blir det inget mer av något mellan oss så tänkar jag faktiskt släppa allt.
För fan så jag har kämpat. Också.
jag har fan inga krafter till det här samtidigt. ensam. fan heller.


- - - -

....?

har jag rätt nu?
eller...?
Var det så??