nu blir det ett gnälligt inlägg igen så ni kan lika gärna sluta läsa. :P


ja men vafan. ångest. när ska jag sluta avsky mig själv så jävla mkt?
läkaren sa btw att jag borde kommit in å sytt det på låret egentligen. gz.
att jag måste komma in om det blir så djupt igen,

jag omger mig verkligen med trasiga människor. hela tiden.
å nu vill jag bara ha ngn å luta mig emot som vanligt. för jag fixar inte å vara jag utan folk å snacka med å som ställer upp, vilket dom gör också. <3
även om mitt umgänge antagligen inte är den nyttigaste då..
men det är en annan sak. jag passar ju ändå in där. känner verkligen den tillhörigheten.
det spelar ingen roll vilken bakgrund eller intressen man har haft.
för nu är alla ändå på samma ställe.
fast många har ju varit med om mkt skit i sitt liv som dom borde ha sluppit.
funderar på  å dra från stan men vännerna håller mig kvar. ni betydet så jävla mkt.

aja, fan jag orkar inte skriva mer om det heller..

fan känner mig fortfarande lite yr.

funderar på  å orka gå till statoil å köpa öl å cigg. får se.


varför ska man alltid vara tvungen å kämpa för allt å med allt?!

---

så jävla tröttsamt allting.
jag vill bara gråta men kan inte. det är bra ovant.
stängt av alla känslor igen å gått in i mig själv I guess.
vet inte längre om det gör saker bättre eller värre ärligt talat.
fan.