då var man på  rättegången då. var tydligen inte tvungen å vittna. gjorde det ändå.

så nu är jag hemma.. å deppar ihop som vanligt nu för tiden.
väntar på att hjärtat ska komma hem. fan vad den meningen får det å svida. hem.
så ska vi väl prata.. om saker.. vet inte vad jag ska förvänta mig.
ingenting antagligen. mer ångest I'd guess.
mer tårar å mer smärta.
men det är ju jag som vill det så.
varför kan inte livet vara som det var för en vecka sen?
då var jag lyckligt ovetande.

allt kan man visst inte få tillbaka.

save me.