Hur orkar man känna alls när det är så mkt som gör så  o n t ?
Hur reser man sig ytterligare en gång å kämpar vidare, trots att hela ditt väsen skriker att det räcker nu, det är nog, inte  m e r ?
Hur kan det göra så fysiskt ont?
Hur kan det vara så svårt att tycka om sig själv?
Hur kan tankar få en till helt vansinniga saker? egentligen.
Varför kan jag inte kontrollera mina tankar, mitt huvud, mitt fucking liv, ge mig tillbaka kontrollen!
Jag ber ofta inte ens om att må bra. Jag ber om att slippa känna alla känslor som bara förstör å ödelägger.
Jag är så oerhört jävla rädd. Rädd för att jag vet inte vad jag är kapabel till, för att sluta kämpa, för att ödelägga en till liten del av mitt liv.

Kraftiga panikkänslor som ökar i takt med att temperaturen sjunker å dagarna blir kortare.

jag vill inte tappa kontrollen! jag vill också ha en vardag, fylld med rutiner å vanor, som faktiskt funkar.
vilken jävla befrielse det vore. jag kan inte ens föreställa mig det. ledsamt.

vad skulle jag gjort utan dig?
du ger mig styrka till att ta ytterligare ett svidande andetag å samla mig tillräckligt för att försöka orka få saker att röra på sig åt rätt håll.
men helvete, jag har aldrig varit såhär.. svag. nedbruten. jag måste upp. igen. det här är inte jag. jag ger mig ta mig fan aldrig. det skrämmer mig också.